Baby steps

Sakta på väg tillbaka efter några tuffa veckor, nu börjar jag äntligen se ljuset igen. Nu börjar det bli roligt igen, och livsglädjen börjar leta sig in i hjärtat igen. Känns riktigt bra. Första dagen på gymmet idag efter jag vet inte hur länge, också en seger.

Bara mitt

Äntligen börjar det ta form, mitt hemmakontor. Senaste dagarna har jag målat och målat de ilsket lavendellila tapeterna mjukt ljusgrå (det krävdes tre(!) lager färg), satt upp hyllor, möblerat om och rensat upp de sista flyttkartongerna. Så nu, en liten egen plats för stora och små tankar. Mycket, mycket nöjd.

Men hur gör man?

Ok, det här med barnkalas - hur går det till? På den tiden jag faktiskt besökte ett och annat lade jag klantigt nog inte några logistiska detaljer på minnet. Mest kommer jag ihåg nån typ av förtäring (tårta, glass, eventuellt mat), nån aktivitet (fiskdammen kanske är aningen daterad vid det här laget), och en godispåse man fick med sig hem. Är detta allt? Inser att det är en bit kvar till dotterns kamrater stormar huset i prinsessklänningar, men ändå - hur går det till? Dumpar andra föräldrar sina barn hos en på obestämd tid, eller kan någon/några ha den goda smaken att stanna kvar (och vara min slav)?

Det hela är mycket oklart. Speciellt "hur många", "hur länge", och "vad i helvete ska jag blidka kidsen med".