Nattlig check-in

Natt 2 avlöpte fint. Lite småpip vid 3, jag ramsades 3 gånger medan jag låg kvar i sängen, och tjohooo! Barnet somnade om på 5 minuter! Vaknade igen vid halv 6 och var lite mer påstridig, men somnade sedan om till kvart i åtta. Hur bra som helst.

Nu har vi inlett natt 3, nattade henne vid 19 och än så länge sover hon... förhoppningsvis hela vägen fram till morgonen.

Lättnad

är att lyssna på ett våldsamt smattrande regn, ett regn som har hängt som ett löfte i luften hela dagen. Jag och Alva var på långpromenad idag och tittade på en blygrå Storsjö med tunga moln ovanför, och undrade just hur länge det skulle dröja. Så här länge, tydligen.

Det där med att sova

Är ju en ganska bra sak, när man tänker på det. Så nu när maken och jag hade tröttnat på nattmatning (som mest är äta-en-kort-stund-leka-lite-somna-om), så bestämde vi oss för att testa Anna Wahlgrens Sova-hela-natten-kur. Första natten igår. Egentligen går det ut på att helt pavlovianskt lära barnet att det är helt lugnt att lägga sig och snarka, inget mer varken roligt eller farligt kommer att hända. Detta görs medelst buffning och ramsning. Ramsan sägs vid läggning, och det är de orden som barnet lär sig innebär gonatt och sovdags.

Så inatt, när Alva började knorra vid 2-rycket, så TOG JAG INTE UPP BARNET! Istället ramsade jag vänligt med bestämt som svar på hennes pip, klappade lite på magen under tiden, och efter knappt 20 minuter så sov barnet igen. Och sov HELA VÄGEN FRAM TILL HALV ÅTTA. Julian och jag var så uppspelta att vi knappt kunde somna om på natten, och nu ska det bli spännande att se hur den kommande natten blir. Om det går som det ska, så bara: säga ramsan, barnet somnar. Lite abdrakadabra, sådär.

Nöjdis

Glad och pigg på sushirestaurang i Trondheim idag.

Sa nån mat?

Tydligen räckte inte middagen på lax och fänkål inte speciellt långt. Det fick bli ett litet kvällsfika på ett stekt ägg och en halv entrecote som blev över vid middagen häromdagen.

Helt normalt.

Lite självisk, sådär

Ja, jag känner mig nog lite självisk ibland. Som nu när vi har börjat ge Alva både gröt och potatispuré, så kan det ju gå 5-6 timmar mellan amningarna! Det är väldigt bra, tycker jag, eftersom då gör det inte så mycket att mjölken inte rinner till lika bra nu när jag har börjat träna lite mer igen. Men samtidigt kommer det lite dåligt samvete - jag kanske borde amma mer och längre? Är det verkligen ok att plötsligt gå och träna och ha det kul på gymmet, att ha en massa egentid som inte är bebisrelaterad?

Jag vill ju tro att det är ok, rentav mer än ok. Jag tycker ju att det är det för alla andra. Lik förbannat känner jag av det dåliga samvetet då och då. Tur att jag har världens bästa man som stöttar och peppar och helt sonika försvinner iväg på egna äventyr med Alva, det gör ju det hela lite lättare. Barnet verkar inte ta någon skada direkt, vare sig av gröt eller mer pappa-tid, snarare tvärtom. Det är glad och skrattig liten tjej vi har!

Och någonstans tror jag ju, FAKTISKT, att en glad mamma får en glad bebis. Och den här mamman blir lite extra glad av att träna, läsa och dricka en kopp te ifred ibland.

Vaccinering

Ja, igår var det dags för lilla frökens tremånadersvaccinering. Det har inte blivit förrän nu eftersom det under sommaren varit kort om personal på BVC (?!). Det var två Väldigt Förberedda föräldrar som infann sig på BVC och nästan höll andan när Alva vägdes och mättes som vanligt (67 cm, 7800 gram), eftersom sen skulle Nålen komma. Eller Nålarna, visade det sig. Alva tog det med ro, grät såklart en liten skvätt över att sköterskorna stack vassa saker i henne men lugnade sig snabbt.

Så började väntan. Jag smet iväg och tränade och gick på mamma-lunch (utan barn), i väntan på att barnet skulle reagera på nåt sätt på vaccinet - feber, ont, grinighet, you name it. Köpte Alvedon i storpack och planerade med Julian - om hon är vaken och skriker otröstligt hela natten, då delar vi skift såhär, etc. Brydde sig barnet? Inte nämnvärt. Istället var hon på sitt soligaste och skrattigaste humör hela dagen, lade av två ordentliga presentblöjor OCH åt en hel portion gröt för första gången! Samt sov bra mycket bättre inatt än tidigare nätter. Go figure. Jag börjar undra om det var helt vanligt knark i de där sprutorna istället för läskigt vaccin.

Nya tag

Ja, det har varit fullt upp den senaste veckan med förberedelser inför invigningen av CrossFit Östersund - men attans vad lyckat det blev! Både jag och Julian har hunnit träna en del, och fått bra tips och hjälp av Team Reebok som hälsade på. Grymt roligt! I övrigt har vi matat barnet med MER GRÖT.... Det går bättre och bättre, några skedar slinker ner, och hon verkar helt klart gilla havregröt bättre än banangröt. Lite mosad banan däremot, kväljdes hon av. Så imorgon blir det potatis, nytt och spännande!

Grötmonster

Troligen världens sötaste. Första testet idag med banangröt gick bra, hon verkade gilla det även om hon (helt adekvat) tittade ganska skeptiskt på slickepotten, medelst vilken gröten serverades (hade ingen plastsked). Imorgon blir det mer gröt.

Dag 21: Favoritbok från barndomen

Oj, nu gäller det att gnugga minnesknölarna. Jag läste väldigt många böcker när jag var liten, handfast framledd och uppmuntrad av bokbuss-Elisabeth. Vi träffades varje vecka på bokbussen vars innehåll jag sakta men säkert åt mig igenom 1990-1994.

Så det är lite svårt att välja, och dessvärre kan jag varken minnas eller googla rätt på titeln av den första boken jag kom att tänka på. Det var tre böcker tror jag, och handlade om Jill, en modig tjej (såklart), och ett gäng talande djur och en elak häxa som härjade i vad jag tror skulle vara engelska landsbygden. En central sak var jakten på nåt som hette "vakupp" eller nåt i den stilen, som djur andas ut i andetaget som de vaknar i. Man kunde samla det i flaskor och sälja, och såklart skulle häxan göra nåt hemskt med detta. Pretty pårökt nu när man tänker på det, men det var en fantastisk läsupplevelse. Gud jag måste leta reda på vad böckerna hette.

Tid att tänka, dags att pyssla

Mamma var här i några dagar och skämde bort Alva och mig med förstklassig barnpassning! På så sätt fick jag dels gjort en hel del jobb, tvättade ett gäng maskiner, och dessutom syddes ett lektäcke för Alva med gemensamma krafter! Och ser man på, jag tror hon gillar det...

Nytt i mjölkdimman

Känner att adjektivet "skräddad" är något att ta till sig i höst. En skräddad look i september, vad tror vi om det?

#litehögpåmodemagasin