Lite självisk, sådär

Ja, jag känner mig nog lite självisk ibland. Som nu när vi har börjat ge Alva både gröt och potatispuré, så kan det ju gå 5-6 timmar mellan amningarna! Det är väldigt bra, tycker jag, eftersom då gör det inte så mycket att mjölken inte rinner till lika bra nu när jag har börjat träna lite mer igen. Men samtidigt kommer det lite dåligt samvete - jag kanske borde amma mer och längre? Är det verkligen ok att plötsligt gå och träna och ha det kul på gymmet, att ha en massa egentid som inte är bebisrelaterad?

Jag vill ju tro att det är ok, rentav mer än ok. Jag tycker ju att det är det för alla andra. Lik förbannat känner jag av det dåliga samvetet då och då. Tur att jag har världens bästa man som stöttar och peppar och helt sonika försvinner iväg på egna äventyr med Alva, det gör ju det hela lite lättare. Barnet verkar inte ta någon skada direkt, vare sig av gröt eller mer pappa-tid, snarare tvärtom. Det är glad och skrattig liten tjej vi har!

Och någonstans tror jag ju, FAKTISKT, att en glad mamma får en glad bebis. Och den här mamman blir lite extra glad av att träna, läsa och dricka en kopp te ifred ibland.