Ibland tappar man bara sugen. Blir sådär trött och vill ingenting, och minsta motgång är en total katastrof. Igår var en sån dag. Inget gick egentligen riktigt snett, men jag orkade bara inte med nåt alls. Tur då att jag har världens finaste man som bestämt plockade hem mig, satte mig i soffan och gav mig te. Och lyssnade på alla dumheter och tårar utan att sucka och himla med ögonen. Det är kärlek.
Så, idag: Utsövd! Glad! Pepp för att åka till gymmet!
Märkligt vad sömn och mjuka klappar på kinden kan göra.
1 kommentar:
ja det är kärlek - av bästa sort <3
Skicka en kommentar