Ojoj - vilken vecka det har varit. Alva har varit jättesjuk i influensa, blev dålig natten till den fredagen jag åkte till Stockholm för att mysa med Ebba. Över helgen hade jag det fantastiskt bra med massor med mys, och stackars Alvisen var alldeles febrig därhemma och fortsatte med det några dagar till när jag kom hem. Samt drog med sig far och farmor ner i dimman. Jag har klarat mig hyfsat bra, bara några dagar ont i magen och orkeslöshet, men ingen feber och snuva/hosta som de andra dras med.
Och stoltheten då? Alltså, den där goa lilla ungen man har, hon hittar ju på roliga saker. Som natten innan jag åkte, när hon plötsligt kommer på att hon kan säga sitt namn! "AAAooowa!" säger hon och klappar sig själv mjukt på kinden. Så nu är det är "AAOOWWAA!" mest hela tiden, när hon vill berätta för sina föräldrar att det här med att äta/klä på sig/hämta stövlar/byta blöja/duka/kamma håret, det klarar hon faktiskt bäst själv.
Plus att hon nu säger "taaaack" när man ger henne nåt? Något paff mamma som stammande svarade att "Ja, varsågod gumman, ta du den....". Himmel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
fina goa lilla tokan - alva kan själv :) puss på er
snart två år sedan senaste blogginlägget - du är värre än mig ;) love you
Skicka en kommentar