Dag 16: Kvinnlig favoritkaraktär

Först tänkte jag att det måste bli Elizabeth Bennet i Pride and Prejudice. Men sen tänkte jag efter en stund till. Självklart måste det istället bli Kajsa Kavat!! Henne har jag alltid gillat, mest av alla Astrid Lindgrens karaktärer. Jag kom ihåg första gången jag läste om hur Kajsa hjälpte sin mormor, som hade brutit benet, med att koka karameller och sälja på marknaden. En fin historia.

Dag 15: Manlig favoritkaraktär

Haha, det måste nog ändå vara Steven Brusts härliga lönnmördarhjälte i den inte alldeles oävna fantasyserien Jhereg. Vlad Taltos, maffiaboss och yrkesmördare. I just hans värld så är det ett ganska eftertraktat yrke, eftersom man för en rimlig penning kan bli återupplivad igen. Således hyr man sig en yrkesmördare när man vill tala om för sina fiender att man menar faktiskt allvar nu. Vlad är en total antihjälte, och är sarkastisk och blixtsnabb i sina repliker. Gränslöst underhållande, speciellt när han och hans lilla husdrake (fråga inte) käftar som vilka gamla rumskompisar som helst. Dock har han ett hjärta av guld, och gör sitt bästa för att hålla heder och livet i behåll.

Dag 14: Favoritbok av din favoritförfattare

Ok, den här faller lite platt. Så jag tänker nog bara ducka den med att säga att jag hoppas att jag inte har läst dem ännu, inte nån av dem.

Dag 13: Din favoritförfattare

Jag har bestämt mig för att det här är en fånig rubrik. Som om man kan ha BARA EN favoritförfattare. Jag kan i alla fall inte det, lika lite som jag kan ha en favoritfilm eller favoritklädesplagg - det beror ju helt på vilket humör man är på och vilken genre det gäller tycker jag. Så, jag har bestämt mig för att blankt ignorera dag 13 och dess dumma uppmaning och trotsigt nämna flera författare som jag gillar. Uppenbarligen gillar jag de författare som jag har listat de andra dagarna, av dem kommer nog Gaiman överst (för underfundigheten), och utöver dem så läser jag gärna

Malcolm Gladwell och Seth Godin(för sina vardagsiakttagelser)
Hjalmar Söderberg (för språket)
Kipling (för magin)
Ajvide Lindqvist (för att han naglar fast en med sina ord)
Anita Goldman (för sina vackra beskrivningar)

Och sen finns det ju många fler som jag gillar, vars nya alster jag direkt plockar upp och inspekterar när jag ser dem i bokhandeln.

Dag 12: En bok du älskade förut men inte längre

Sådana böcker finns det ju många. Som helt tappar sin charm när man läser om den flera år senare, eller framstår som korkad och dum, eller bara obegriplig. Jag har några stycken som jag har "växt ur", som jag blivit så besviken på när jag har läst om - kanske mest skämts en smula för att jag tidigare har tyckt att de var så fantastiska. Det är ju sådär med böcker, berättelser som hittar en på precis rätt ställe i livet är aldrig så bra som just då. De är en färskvara, och kan således härskna över tid.

Som till exempel - jag gillade The Bronze Horseman förut, av Paullina Simons. Slukade den, denna episka kärlekssaga mitt i andra världskrigets Ryssland och i svältens Stalingrad. Svulstigt, mustigt och storslaget. Några år senare kom del 2 - gissa vem som med febrig iver kastade sig över även den - men hela konceptet började smaka lite gammalt och ingrott, och fick även den första boken att kännas lite matt i pälsen. Så kom den tredje delen, och med den for spikarna i kistan illa kvickt. Det var som att Simons hade tagit det smaskigaste och mest sensationella ur ettan och vridit på volymen till max. Inte snyggt alls, och dessvärre fick det mig att helt tappa kärleken till The Bronze Horseman.

Upphittad

Där var den ju, tummen. En vän när man är sömnig.

Dag 11: En bok du hatade

Nu är ju hata ett väldigt starkt ord. Men den första bok jag kommer att tänka på i den här kategorin är Jonas Eckel av Karin Fossum. Den var så obehaglig, vidrig och fruktansvärt otäck att den fick Parfymen (av Süskind) och Dvärgen (av Lagerkvist) att te sig som rena barnkammarrimmen. Den var faktiskt så vedervärdig att jag vägrade ha den kvar i bokhyllan efter jag hade läst färdigt den, det kändes som att den kanske skulle förgifta mina andra gamla vänner på hyllan. Den första och enda bok jag någonsin kastat i soporna, rakt av bara.

Det måste ju ändå vara en eloge till författaren, att lyckas påverka så till den milda grad? Hu så äcklig den var.