Nu är ju hata ett väldigt starkt ord. Men den första bok jag kommer att tänka på i den här kategorin är Jonas Eckel av Karin Fossum. Den var så obehaglig, vidrig och fruktansvärt otäck att den fick Parfymen (av Süskind) och Dvärgen (av Lagerkvist) att te sig som rena barnkammarrimmen. Den var faktiskt så vedervärdig att jag vägrade ha den kvar i bokhyllan efter jag hade läst färdigt den, det kändes som att den kanske skulle förgifta mina andra gamla vänner på hyllan. Den första och enda bok jag någonsin kastat i soporna, rakt av bara.
Det måste ju ändå vara en eloge till författaren, att lyckas påverka så till den milda grad? Hu så äcklig den var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar