Joråsåatte...

Peppen. Peppen! Och ja, ganska skitnervöst också. Hujedamig.

5 juni

Nu är den här! Dagen då allt skulle vara klart. Dagen då det är bye bye lilla datorn, på med solhatten och ajöss till jobbet. Kan säga att jag känner mig RÄTT peppad för det. Blev allt klart då? Jo, ja, men visst, det kan man nog säga. Om man bortser från typ packning och annat sånt där som vackert får pysslas ihop idag, på självaste Avresedagen. Däremot: Jobb - check! Klippa gräs - check! Städa hela huset - check! Beställa lagring av post - check! Ta ut alla krukväxter - check! Lagat rabarberpaj - check! Skrivit meterlånga packlistor - check! Tvättat hundrasjuttiofjorton tvättmaskiner - check!

Känner mig o.m.å.t.t.l.i.g.t nöjd med insatsen så långt. Nu ska det bara vikas lite kläder, och lägga ner desamma i väskor. Och pricka av på listor, tänker jag. Borde gå rätt fort, det.

Jag gjorde det

Jodå, igår bar det av till gymmet, trots allt! Och jäklar vad jag glad jag är för det!!! Jag instruerade på första passet, och var själv med och tränade på sena passet. SÅÅÅ KUUUL! Det var thrusters, pullups och utfallssteg på menyn, och det gick så himla bra. Jag kände mig stark och stabil i alla övningarna, och hälsenan kändes inte alls!! Jag har fått bra hjälp av min sjukgymnast att hitta stabilitet och trygghet i både utfallssteg och knäböj, och jag kände att jag verkligen hade hjälp av det igår.

Idag? Back to work, och sen blir det galej ikväll - Marknadsföreningen arrangerar vårfest för branschfolket. Så det blir drinkmingel, middag och möjligen att jag lyckas ragga lite jobb till hösten.

En sak i taget

Det har blivit mantrat för de senaste veckorna, mycket jobb och många planer kräver sitt. I veckan som gick for jag runt halva Sverige och plåtade, roligt och intensivt - och extra skönt att komma hem till familjen i det lilla röda huset på landet. Där klockan går lite långsammare och jag andas lite lugnare. Och saker och ting blir gjorda ändå.

Det jag inte har hunnit med i veckan är att träna. Det blir gärna så när det är mycket jobb, jag har liksom inte ro i kroppen att släppa jobbet och träna istället. Det blir nån sorts halvhjärtad insats på gymmet med tankarna i datorn och på att-göra-listan. Blir varken hackat eller malet. Så den här veckan (och troligen den kommande) så skiter jag i det och jobbarjobbarjobbar istället. Siktet är inställt på den 5 juni, för då ska ALLT vara klart. Då går bilen söderut. LÄNGTAR.

Slow but steady

Ibland tappar man bara sugen. Blir sådär trött och vill ingenting, och minsta motgång är en total katastrof. Igår var en sån dag. Inget gick egentligen riktigt snett, men jag orkade bara inte med nåt alls. Tur då att jag har världens finaste man som bestämt plockade hem mig, satte mig i soffan och gav mig te. Och lyssnade på alla dumheter och tårar utan att sucka och himla med ögonen. Det är kärlek. 

Så, idag: Utsövd! Glad! Pepp för att åka till gymmet!

Märkligt vad sömn och mjuka klappar på kinden kan göra.

Peppen

Peppen jag känner inför makens "300" i afton tillsammans med Andreas? Ganska ordentlig. De gör varsin 300, tillsammans sent ikväll, helt ensamma på boxen, för att fira att CrossFit Östersund sedan igår har 600 likes på Facebook. Det är stort.

Vad är 300 då? Det är ett pass som är exakt 300 repetitioner, och man får max 20 minuter på sig att göra dem. Ett riktigt jävligt pass, och det är inte helt lätt att komma under tidsgränsen:


* 25 pull-ups
* 50 Marklyft på 60 kg
* 50 armhävningar
* 50 boxhopp på 50 cm
* 50 "floor wipers" (ligger på rygg på golvet, håller en 60-kg stång på raka armar över bröstet, kickar upp med benen växelvis höger/vänster så att de touchar stången. Höger + vänster =1 rep)
* 50 frivändning och press på 16 kg
* 25 pullups

Själv firade jag med att köra tunga back squats och front squats - dags att få lite liv i benen igen.

En helt vanlig dag

Värmen i hjärtat när man möts av denna syn efter jobbet. Priceless.