Sådana böcker finns det ju många. Som helt tappar sin charm när man läser om den flera år senare, eller framstår som korkad och dum, eller bara obegriplig. Jag har några stycken som jag har "växt ur", som jag blivit så besviken på när jag har läst om - kanske mest skämts en smula för att jag tidigare har tyckt att de var så fantastiska. Det är ju sådär med böcker, berättelser som hittar en på precis rätt ställe i livet är aldrig så bra som just då. De är en färskvara, och kan således härskna över tid.
Som till exempel - jag gillade The Bronze Horseman förut, av Paullina Simons. Slukade den, denna episka kärlekssaga mitt i andra världskrigets Ryssland och i svältens Stalingrad. Svulstigt, mustigt och storslaget. Några år senare kom del 2 - gissa vem som med febrig iver kastade sig över även den - men hela konceptet började smaka lite gammalt och ingrott, och fick även den första boken att kännas lite matt i pälsen. Så kom den tredje delen, och med den for spikarna i kistan illa kvickt. Det var som att Simons hade tagit det smaskigaste och mest sensationella ur ettan och vridit på volymen till max. Inte snyggt alls, och dessvärre fick det mig att helt tappa kärleken till The Bronze Horseman.
tisdag 12 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
tur att hon har skrivit fler böcker... hon är en pärla i mitt författar-halsband :) men jag håller med dig - vill bara inte inse tror jag
Skicka en kommentar